Kategoriarkiv: tv

Klart man vill ha mer tomtar och troll.

Lite oväntat var en av de grejer jag tyckte var mest spännande av allt som kom från senaste San Diego Comic Con var trailern för Matt Groening (The Simpsons, Futurama)

Jag visste faktiskt inte om att det skulle komma nåt sånt här från Groening och Netflix, men det här ser ut att vara helt i min smak (och antagligen gäller det samma för er som läser den här bloggen). Och 17 augusti är ju inte långt bort!

”From the mind of Matt Groening, comes the 10-episode adult animated comedy fantasy series, Disenchantment, launching on Netflix, August 17, 2018. In Disenchantment, viewers will be whisked away to the crumbling medieval kingdom of Dreamland, where they will follow the misadventures of hard-drinking young princess Bean, her feisty elf companion Elfo, and her personal demon Luci. Along the way, the oddball trio will encounter ogres, sprites, harpies, imps, trolls, walruses, and lots of human fools.”

Annonser

Återvinning är den bästa vinningen.

Det är lite sådana tider nu att tv-kanalerna i Amärrka börjar berätta om vad de ska visa framöver. Förutom dödsbesked för serier som Lucifer och att iZombie får en sista säsong innan den får ge sig så verkar en väldigt stor trend vara att lite miljömedvetet återvinna gamla klassiker.

Jag har ju babblat en massa om Sabrina, så den kan vi hoppa över, men ungdomliga kanalen CW går ut hårt och bootar om både häxeriserien”Charmed” (Förhäxad när den gick på svenska kanaler) och ufo-myspyset ”Roswell”. ”Charmed” såg jag inte jättemycket av, vi hade inte de kanalerna så det har jag mest sett lite ströavsnitt av genom åren och där kan jag inte hetsa upp mig allt för mycket, men ”Roswell” däremot, det gick på dansk TV så där har jag sett massor. Tyvärr finns ingen trailer än, men så fort den kommer…

Det finns en trailer för Charmed i alla fall. Jag känner mig extremt skeptisk.

Dessutom bootar man om en riktig 80-talsklassiker, och även om jag inser att flera som läser den här bloggen just nu inte har en aning om vad jag pratar om så tar vi det ändå: DE BOOTAR OM MAGNUM P.I.!!!! Här snackar vi klassiker!

Fast utan hawaii-skjortor och mustacher, men de är åtminstone på Hawaii och han kör Ferrari. Jag måste se den hursomhelst.

 

 

 

Den där serien med Joel Kinnaman.

”Vad tyckte David egentligen om Altered Carbon?” frågar ni er säkert. Nåja, nån kanske. En eller två.

Hursomhelst. Ni får veta oavsett.

Svaret är ”Nej, den tyckte jag inte så mycket om.”

Jag ville faktiskt hemskans gärna gilla ”Altered Carbon”. Serien verkade innehålla ett tufft mysterium, feta fightingscener och fräsig estetik, om än marinerad i rätt mycket Blade Runner. Den såg ju jätteskoj ut, eller hur? Jag är lättköpt. Jag gillar sånt som är fint att titta på.

Men ärligt talat – ”Altered Carbon” är för jäkla tråkig. Jag höll ut i fyra avsnitt, och jag har rätt hög tolerans normalt sett. Jag fick höra att det tog sig runt avsnitt sju, men man kan för bövelen inte börja få styrfart på sin story när man avverkat sex av tio avsnitt. Då har man missat nåt grundläggande. Det är helt enkelt inte kul. Och inte ok.

Och så har vi det här med nakenheten. Jag har lyssnat och läst och jag har hört en massa argument om noir, ”men de bryr sig inte om kroppar i den världen”, ”det ska vara realistiskt” och bla bla bla. Men jag ser ingen motsättning i att det kan vara noir-aktigt och att man förmedlar en allmänt kass människosyn i världen och att samtidigt INTE slow-motionpanorera över ett naket kvinnolik i flera minuter. Jag är kanske konstig på det sättet men jag tror faktiskt att det går.

Nä, gör nåt annat med er tid.

maxresdefault

 

Recension – The End Of The F***ing World

MV5BMzhhMTczMDQtNWE0Yy00OTJiLTlmYjgtNWU1MmVkYTVlYWVhXkEyXkFqcGdeQXVyNjEwNTM2Mzc@._V1_SY1000_CR0,0,675,1000_AL_Det är inte så ofta som jag ger mig på tv-serier här, och definitivt inte hela säsonger, men nu är det alltså dags. Serien är alltså den brittiska serien ”The End Of The F***ing World” och som finns tillgänglig på Netflix. Jag tvivlar starkt på att den dyker upp på nån av de svenska kanalerna så i nuläget är streamingtjänsten det bästa alternativet.

Och den här serien är en jäkla åktur i åtta avsnitt som alla är runt 20 minuter långa. Storyn är till en början rätt enkel. James tror att han är en psykopat och har kommit så pass långt att han vill prova att ha ihjäl en människa efter att ha haft ihjäl en massa dur sedan han var runt nio. I skolan träffar han Alyssa och tänker att ”jo, men hon… den nackar vi” och börjar dejta henne. I trailern ser ni deras allra första möte: ”I’ve seen you skating, you’re shit”. ”Fuck off.” Om inte det är början på en fantastisk romans, då vet jag inte. Sen blir det naturligtvis mer komplicerat än så.

Det är en serie som jag varmt rekommenderar. Den är stundtals gapskrattsrolig, och ibland fastnar skrattet i halsen. Den är söt och romantisk och samtidigt helt vansinnig och blodig. Mina tankar går till nån sorts road-movie som blandar ”True Romance” med ”Ghost Town”.

Rent estetiskt skriker det indie-film hela vägen. Det är ett bildspråk och en färgskala som känns Storbritannien med sina urblekta bruna och rostfärgade toner.

Det jag fastnar speciellt för i serien är hur två karaktärer som är så pass osympatiska ändå kan bli så fascinerande. I slutändan vill hjärtat att de ska leva lyckliga även om hjärnan förstår att det är helt omöjligt. Det finns bara ett möjligt slut och det kan aldrig vara ett sagoslut.

Det som framför allt lyser upp är skådespelarna Alex Lawther och Jessica Darden som lyckas så väl med sina karaktärer. De får dem att kännas mänskliga och sympatiska trots att de egentligen är fullkomligt odrägliga på var sitt sätt.

Ni måste titta på den här, om inte annat så att jag får nån att diskutera slutet med!

 

H.P. Lovecraft, Acke och Sabrina, vilken trio!

Jag har flera gånger här tjatat om tv-serien ”Riverdale” som alltså är en lite uppdaterad noirversion av serietidningen Acke. Nu ska det sägas att jag har missat rätt mycket av säson två men det kommer. Jag har en ny idé om att jag bara ska se en tv-serie i taget och bingea istället, så jag är helt enkelt inte där än. Hursomhelst – Bokhuset påminde mig för nån vecka sedan om Oskar Källners H.P. Lovecraft-översättningar som jag måste ta och kolla upp, men då kom jag att tänka på lite andra saker också – så funkar jag. Och det jag tänkte på var den här fantastiska bilden från just ”Riverdale”:

Riverdale-Lovecraft-Crate-1

Titta! ”Miskatonic University via H.P. Lovecraft”! Miskatonic University är ju en del av Lovecrafts skräckuniversum så det här är ju jätteintressant. Ligger Riverdale i en Lovecraft-inspirerad värld? Det blir extra spännande eftersom Netflix ska reboota ”Sabrina – Teenage Witch” som några av oss sett för länge sen (ni vet, den med en svart robotkatt och allmänt usla skämt) och Sabrina har i serieform faktiskt varit knädjupt nere i Lovecraftträsket. Case in point:

Afterlife-With-Archie-Cthulhu-Sabrina

Bilden är från serietidningen ”Afterlife with Archie” som skrivits av ingen mindre än showrunnern för BÅDE ”Riverdale” och ”Chilling adventures of Sabrina”: Roberto Aguirre-Sacasa. Ser ni hur allt det här börja hänga ihop? Och lådan, den skulle skickas till Greendale, dvs Sabrinas hemstad.

S-P-O-O-K-Y. Men jag är väldigt nyfiken på hur det här fortlöper.

David får ont i huvudet x2

Vi är nog några stycken som suttit och plöjt rätt många timmar av tv-serien ”the 100”. Katja har skrivit utförligt om hur bra serien är så jag behöver inte säga mer än att jag instämmer till 100%, trots att serien har logiska luckor större än Grand Canyon. Just därför får man nästan lite ont i huvudet när man ser den här trailern med Eliza Taylor. Jag ska säga att jag är en sucker både för julfilmer och romantiska komedier (och även dödsmetall, men sån är jag) men det här… Ojoj, det är jobbigt att få ihop i mitt lilla huvud.

Lite på samma tema är faktiskt den här trailern. Här är det istället Rose McIver från underbara ”iZombie” som också spelat i nåt där hon inte står med blod och inälvor upp till armhålorna.

Nu bliver det tegnefilm!

Näe, det blev inte nåt vettigt innehåll idag heller. Men som tur är så finns ju resten av internätet, och idag snubblade jag över den här videon – If Game of Thrones was an anime. Himla bra gjort måste jag säga!

Vad jobbigt det blev.

Det är faktiskt jättesvårt att vara rolig eller satirisk när verkligheten drar alla skämt åt en så att det inte blir nåt kvar. Skillnaden är bara att verkligheten menar allvar. 

SVT har mer och mer gått i fullständig barndom de senaste åren och hittar på realityserier om de konstigaste saker, men f-n vet om inte nästa års ”Det stora fågeläventyret” där olika kändisar tillsammans med olika ornitologer ska utföra ”fågelrelaterade uppdrag” är det konstigaste hittills. Ja det finns en litterär koppling – Martina Haag är med. Läs mer om det på svt.se. Eller låt bli, det är nog smartast.

Det kommer en recension lite senare förresten, ni kan vara lugna.

Den som väntar…

Nu är det snart dags för säsongsuppehåll i en av de absolut bästa serierna just nu, det vill säga The Walking Dead. Sin vana trogen så brukar de alltid avsluta med en sjuhelsikes cliffhanger, så jag säger som vanligt:

daryl_dies_detail-2

You won’t believe what happens next!

Gårdagens batalj i Quizkampen var tydligen nåt ni gick igång på, då det var fler besökare här på bloggen på en onsdag än på väldigt länge. Idag kan jag nog inte erbjuda nåt fullt så rafflande, men nåt kul ska väl vi som inte är på bokmässan ändå kunna hitta på?

TV-serien Gotham hade premiär nu i veckan, och för de som inte känner till denna, så handlar alltså serien om när den unge James Gordon börjar jobba som polis i Gotham City, och hela serien sparkar igång med mordet på Thomas och Martha Wayne, dvs självaste Batmans föräldrar. Jag funderade då på hur många gånger jag sett och/eller läst just den sekvensen, och tack vare den magi som är internet visade det sig att det var fler som tänkt ungefär samma sak;

Top Ten Tuesday 15:e juli

toptentuesday

Let’s talk about other types of stories! Top Ten Favorite Movies or TV Shows!

Så lyder ordern i veckans topplista från The Broke and the Bookish, så då får det bli så.

 

  • Orphan Black (TV-serie). Det här är en av de få sci-fi-inspirerade serier min sambo kan tänka sig, och för mig är detta ett av veckans måsten de få veckor som det går på TV. Det är så förbaskat bra, så smart och välspelat och med så bra karaktärer att det liksom inte är nåt att snacka om.

 

  • The Walking Dead (TV-serie) Nästa TV-måste! Helt klart nåt av det mest välskrivna som visas, blodigt, karaktärsdrivet, dramatiskt. Jag längtar nåt sanslöst tills säsongen drar igång igen!

 

  • The Americans (TV-serie) Spioner på 1980-talet, familjedrama och en snortight story.

 

 

  • Arrow (TV-serie) Superhjälte-fantasten i mig måste ju också få sitt. Kan dock få spö av Gotham när den drar igång i höst – men det blir nog bara trevligt J

 

  • Love Actually (Film) Jag har ju sagt att jag gillar den här tidigare, så det är ju ingen överraskning.

 

  • Crazy, Stupid, Love (Film) Blir konstigt nog bara bättre varje gång. Underskattad, men förbaskat bra med Ryan Gosling, Emma Stone, Steve Carell.

 

  • Silver Linings Playbook (Film) Bradley Cooper har aldrig varit så här bra tidigare. Jennifer Lawrence (Katniss för tusan!) är som vanligt fantastisk. Lysande film som jag sett alldeles för få gånger.

 

  • Hot Fuzz (Film) Jag gillar Simon Pegg. Jag vill vara kompis med Nick Frosts karaktär i Hot Fuzz. Precis min typ av humor, och en film som hyllar Point Break på det här sättet är helt enkelt given på listan.

 

  • Det är här ni ska tipsa mig – vilken ska bli min nyaste favorit?

 

 

Ser lovande ut

Vet inte om ni hört om det, men det ska komma en anime baserad på den inte helt okända Ronja Rövardotter. Den ska produceras av Studio Ghibli som ligger bakom flera av de mest älskade animefilmerna genom tiderna (Howl’s moving castle, Spirited away, Princess Mononoke, och min personliga favorit My Neighbor Totoro). Av döma av bilden och citatet nedan nedan ser det ut som att de är på rätt spår, eller vad säger ni?

Ronia the Robber’s Daughter is a story not just about a girl who grows into adulthood,” Goro Miyazaki says, “but it is also a story about the love and growth between a parent and child, and a story about the bonds between friends. My goal is to create a work that everyone, from children to adults, will be able to enjoy.”

ronjarobbersdaughter

ronja_137316051

 

Youtube:andet fortsätter

Samma snubbe som gjorde The Flash/Ingmar Bergman-videon har även varit med och gjort en alldeles lysande liten superhjälte/teen-serie i bästa CW-anda, nämligen Aquaman: The teen drama. Den lånar inte så lite från Gossip Girl och mosar ihop det med lite superhjältedrama, lite som CW redan gjort med både Smallville och Arrow, men här har man skruvat upp just teen-dramat till nånstans på gränsen mellan parodi och hyllning. Kika lite, varje avsnitt är bara några minuter långt.

Sherlock är snart tillbaka!

Under julledigheten passade vi på att kolla ikapp lite TV-serier, och en av dem var Sherlock, som går på engelska BBC. Den nya säsongen kickade igång igår, men för oss i Svedala dröjer det några veckor till. Men tills dess får vi hålla tillgodo med det här mini-avsnittet som lagts upp på nätet. Har ni inte sett serien, och framförallt senaste avsnittet, så kika på det först innan ni ser den här video:

Wholock

Jag snubblade över den här fantastiska videon via io9.com, och det är en mashup, dvs ett hopkok av två av mina absoluta favoriter på TV just nu, Sherlock och Doctor Who, och det är så otroligt bra gjort att man häpnar. Se och njut!

Svtplay

Vi borde prata lite om hur fantastiskt bra SVTPlay är egentligen. Igår såg jag och sambon ikapp årets julkalender, och senare på kvällen såg jag två avsnitt av Kobra, avsnitten om icke-konventionella superhjältar samt avsnittet om svensk hiphop.

Att kunna gräva sig igenom program som man missat, eller för den delen själv styra när man vill se nåt är en av de enskilt största förändringarna för tvtittandet sen färg-tvn kom.

För os som tittare är möjligheten att kunna se, och se om program en guldgruva utan dess like. Och samtidigt ges möjligheten till mindre , kanske t om webbexklusiva, produktioner att nå ut till presumtiva åskådare. En produktion som t ex ”Slå han på käften” om tre svenska MMA-fighters kan ses när som helst istället för att förtvina på nån obskyr tid i tablån. För att inte glömma vilka möjligheter det finns att, legalt dessutom, koppla ihop programmen med sociala medier via Twitter, Facebook etc.

Till och med min pappa är helt frälst i playfunktionen.

Däremot är det svårt att säga att andra kanaler hängt med i samma utsträckning. De flesta har playfunktioner, men inte alls lika smidiga rent tekniskt. TV 4 har t ex ett känt fel när det gäller nya Samsung-apparater med Smartfunktion som inte åtgärdats sen i våras. Det är inte godtagbart 2013.

På tal om…

På tal om...

Är det bara jag som tänker mig att rektor Adriana Lopez i Engelsforstrilogin borde se ut ungefär EXAKT som Regina Mills/Onda drottningen i Once Upon A Time?

Walking Dead S04E08

Pratar man favoritserier på TV de senaste åren kvalar Walking Dead definitivt in på min lista. En serie som på ytan verkar handla om sedvanlig zombieslakt, men som egentligen, bortom allt blod och hjärnsubstans, är bland de bästa relationsdraman man kan se på den älskade dumburken. Från Rick Grimes uppvaknande på sjukhuset i första avsnittet till gårdagens magnifika mid-season-final (det är tillbaka i februari igen) så har Walking Dead konsekvent bjudit på stundtals lysande drama som känts ordentligt i både hjärta och maggrop. Jag tänker exempelvis på jakten på Sophia, Shanes personlighetsförändring, Darryl som bara är hur tuff som helst… listan kan bli lång.

Men gårdagens showdown mellan Rick och co. och The Governor och hans Woodbury 2.0 bjöd på fullständigt lysande dramatik i strax över 40 minuter. För alla de som trodde att det fanns nåt hopp om David Morrisseys rollkaraktär så släcktes det definitivt i några av avsnittets mest centrala scener (vilka båda innehöll Michonnes samurajsvärd). Men avsnittet bjöd på så mycket mer! Vi fick mer actionscener än vi hoppats på, inklusive en tank som mejade ner staket och sköt sönder väggar, ett hjärtskärande dödsfall, och en lång rad storylines som bådar så in i bomben gott för resterande säsongen.

tumblr_mx6vb4DLmD1rhkn6no1_1280

Go’kväll

Såg ni att både ”Wallflower” och ”Förr eller senare exploderar jag” recenserades i dagens Go’kväll? Båda fick bra betyg av recensenterna, och roligt att de togs upp i ett sådant program. Vill ni se det så finns det på SVT Play.

Kort inlägg om TV och The Following

Det här är ingen TV-blogg egentligen, men The Following är efter två avsnitt en av veckans ”Måste se” tillsammans med ett fåtal andra serier. Superbt skådespeleri, speciellt av James Purefoy som är helt makalös som seriemördare med lite väl stor fixering vid Edgar Allan Poe. Och gårdagens avsnitt när Deftones fantastiska Change [in the house of flies] spelades så att texten passade som hand i handske med vad som hände på skärmen, då är det bara att inse att det här, det är bra.

Annonser