Ja, jag vet att det är ett lyxproblem…

…men att sitta och försöka motivera varför man tycker en bok är bra är faktiskt inte jättelätt alla gånger. För bra är det, faktiskt en bok som kommer att hamna väldigt högt på min topplista när året är slut, men jag kan inte sätta ord på det. Inte än (ni kommer att förstå bättre när recensionen väl är klar, det lovar jag). Tur att förlaget satt ett datum som är några veckor fram i tiden innan man får publicera sina tankar.

Det är ju iofs ett kapitel för sig. Recensionsdatum? Kan nån förklara verklighetsförankringen i dem? Har man tur får man alltså möjligheten att läsa en bok innan den släpps i handeln, men sen ska man vänta till en bra bit EFTER att boken kommit ut innan man får komma med sina små kommentarer. Jag säger inte att det är dåligt, men det hade ju varit roligt att få veta hur man tänker från förlagens sida…

 

What’s next för OArYA?

Nån kanske undrar vad som händer på läsfronten? Jo tack, det går bra! Om allt går som det ska så läser jag färdigt sista boken i Kristin Cashores De Utvalda-serie, så det kommer en samlingsrecension på hela serien i veckan. Därefter verkar det som att jag på sambons begäran ska ge mig på Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks ”Vi måste sluta ses på det här sättet”, trots att hon typ spoilade hela boken vid en fika med min bror och hans sambo i helgen. Nånstans däremellan ska jag också klämma in 400 sidor Spider-Man…

Dessutom verkar ju motståndet mot att se Captain America: The Winter Soldier lossna därhemma också, så vem vet, kanske t o m ett biobesök inom snar framtid?

Bild

The Following, tillbaka med råge!

The Following, tillbaka med råge!

The Following är tillbaka, och jag såg precis avsnitt två, och jag är lyrisk! Obehagligare, galnare och mer spännande än nånsin! Och tok-tvillingarna Mark och Luke, som spelas Av Sam Underwood, mest känd från Dexter, stjäl varenda sekund i varje scen de är med i. Och professor Carroll, vilken underbar galning. Ett av veckans måsten, helt klart!

Bloggat på bussen

Så, jag är i hamn med John Green-projektet. Den stora överraskningen var väl att Looking for Alaska var så pass bra, medan An Abundance of Katherines och Paper Towns var helt ok, men inte så fantastiska i jämförelse. Will Grayson, Will Grayson har jag läst tidigare och tycker väldigt bra om, och The Fault In Our Stars har ju avhandlats tidigare.

Gemensamt för alla böckerna är ju fantastiska formuleringar, roliga sidekaraktärer och framför allt huvudpersoner att identifiera sig med.

LFA är ju den som känns mest i hjärtat, speciellt med tanke på bokens sista halva. Samtidigt, som det skrivits mängder om på nätet, så är ju Alaska något av en manic pixie girl vilket gör att den stundtals kan kännas något kliché-artad. Å andra sidan, om man tar en kliché och jobbar med den, dekonstruerar och bygger om den som i Paper Towns så kan det definitivt bli bra också. Problemet med den boken är att den ibland känns lite väl inmålad i ett hörn i just det här med att diskutera Margo och hennes manic pixie girl-aktighet, samtidigt som det är själva styrkan i boken. Klurigt det där!

April april

Ja, det var då vi såg senast. Shit happens. Nytt jobb. Ny bostad. Ny iPad. Nya tag!

För att snabbt anknyta till förra posten då:

Warm Bodies – bättre än förväntat. Både bok och film. Rekommenderas varmt!
Kickboxaren – jag gillar tanken mer än jag gillar boken. Men det är lovvärt med en bok om kampsport, heder och svenska förhållanden med en manlig huvudperson. Mer sånt!
Lilith… – meh. Vi kan väl säga så.

Random tankar

Idag är det tydligen ostbågens dag. Det kanske borde firas…

Förra veckan var det tydligen ”hug a librarian day” dessutom. Gjorde ni det? Det gjorde jag, men det kanske inte räknas om man bor ihop med en?

Inte för att man vill jinxa nåt, men idag var det så pass varmt att man kunde ha vårjackan. Är vintern över, även om ”winter is coming” nu när det mindre än en månad tills nya säsongen av Game of thrones börjar?

Och så har jag blivit med ryggsäck, från H&M. Så här ser den ut:

20130305-170622.jpg

Länk

Snow, Glass, Apples

Snow, Glass, Apples

En av mina favoritförfattare är Neil Gaiman. Så gott som allt han skrivit är bra, och vissa saker, som till exempel Sandman-sviten och den underbara Stardust, är helt outstanding. Jag råkade snubbla över en novell han skrivit och som tar den inte helt okända berättelsen om Snövit och berättar den på ett… ja, annorlunda sätt.

Här kommer ett utdrag, klicka på ”Snow, Glass, Apples” ovan för resten av novellen:

I do not know what manner of thing she is. None of us do. She killed her mother in the birthing, but that’s never enough to account for it.

They call me wise, but I am far from wise, for all that I foresaw fragments of it, frozen moments caught in pools of water or in the cold glass of my mirror. If I were wise I would not have tried to change what I saw. If I were wise I would have killed myself before ever I encountered her, before ever I caught him.

Wise, and a witch, or so they said, and I’d seen his face in my dreams and in reflections for all my life: sixteen years of dreaming of him before he reined his horse by the bridge that morning, and asked my name. He helped me onto his high horse and we rode together to my little cottage, my face buried in the gold of his hair. He asked for the best of what I had; a king’s right, it was.

His beard was red-bronze in the morning light, and I knew him, not as a king, for I knew nothing of kings then, but as my love. He took all he wanted from me, the right of kings, but he returned to me on the following day, and on the night after that: his beard so red, his hair so gold, his eyes the blue of a summer sky, his skin tanned the gentle brown of ripe wheat.

His daughter was only a child: no more than five years of age when I came to the palace. A portrait of her dead mother hung in the princess’s tower room; a tall woman, hair the colour of dark wood, eyes nut-brown. She was of a different blood to her pale daughter.”

 

Hello world!

Hej och välkommen till OARYA. Det här kommer att bli en blogg där jag, helt efter eget tycke och smak skriver och recenserar saker jag tycker är kul, men oftast kommer det att handla om böcker, film, serier eller alltihop i en salig röra. Det kommer att handla om sånt som kanske ofta klassas som Young Adult på engelska, dvs böcker för tonåringar (vilket är rent trams, böcker riktar sig till de som känner sig intresserade, oavsett om man är 9 eller 92), men det kan bli annat också. Jag som skriver heter David. Enjoy!