Odinsbarn

korpringarna-1-odinsbarnFörfattare: Siri Pettersen

Beskrivning: ”Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna …Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin och är den första av tre böcker i serien Korpringarna. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.”

Omdöme: Bli inte avskräckt av att Odinsbarn är över 660 sidor. Det är nämligen så här att när du läst sista sidan kommer du att fundera på om det är värt att försöka ta sig igenom del två på bokmål istället för att vänta på att nästa del översätts till svenska.

Pettersens debutroman (eller möbel, beroende på vad man tycker om tjockleken) är ett riktigt imponerande förstlingsverk som hämtar lika delar inspiration från fornnordisk mytologi som från en Ronja Rövardotter i tonåren. Världsbygget, som är så extra viktigt inom fantasy, är otroligt genomarbetat och sprängfullt med referenser till saker som nästan känns som vår värld, men ändå inte. Inledningsvis kände jag mig smått överväldigad av alla karaktärer och namn på såväl personer som platser, men det var en övergående känsla som inte ställde till något bekymmer ju längre in i boken jag kom. Historien är genomgående väldigt spännande och det märks att det är en bok som skrivits med stort engagemang och kärlek till genren.

Pettersen väjer heller inte från att använda sin fantasyroman till att diskutera relevanta ämnen som främlingsfientlighet, religionskritik och samhällsstrukturer och maktmissbruk, och ror faktiskt i hamn detta på ett elegant sätt utan att det känns påklistrat eller onödigt – tvärtom, berättelsen i sig kräver det!

Jag tycker väldigt mycket om huvudpersonerna Hirka och Rime och deras förhållande till varandra. Det påminner lite om förhållandet mellan June och Day i Marie Lus Legendtrilogi, fast med den skillnaden att de mer eller mindre växt upp tillsammans. Hirka har som sagt drag av Ronja Rövardotter men är faktiskt mer sympatisk och visar på stor intelligens och inre drivkraft som karaktär. Rime å andra sidan är ju snudd på en superhjälte – han är ju både bra på att slåss och använda Kraften. Faktum är att han är en sorts korsning av en jediriddare och ninja, fast med svans! Jag skulle vilja se lite fler nyanser av honom, men det framgår att han verkligen inte är rädd för att ta svåra beslut när det gäller. Vi slipper också den ack så tröttsamma kärlekstriangeln eller de beroendeförhållanden som är så vanliga inom YA – istället får vi två huvudpersoner som verkligen är jämlika och som är trovärdiga i sina handlingar.

Jag har verkligen fängslats av den här boken – känslan av att vara med om något riktigt stort och spännande inom fantasy i allmänhet och nordisk fantasy i synnerhet är stor – jag hoppas att det här blir en succé på samma sätt som den och dess uppföljare blivit i hemlandet Norge. Odinsbarn är en av de stora överraskningarna i år och en bok som jag läst med väldigt stort nöje och inte kan annat än att rekommendera!

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplaret!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus, Glansholm eller lokala handlaren!

Half Bad – Ondskans son

half_bad_-_ondskans_son-green_sally-30364278-1230434905-frntlFörfattare: Sally Green

Beskrivning: ”Jagad av alla. Önskad av ingen. Sextonårige Nathan är son till en vit häxa och hans far är den mäktigaste och mest ondskefulle svarte magikern någonsin. Nathan är till hälften vit, till hälften svart. Ond, god – eller både och.

Omgivningen fruktar den kraft han bär på. Myndigheterna bevakar honom. Han får inte röra sig fritt. De enda ljuspunkterna i Nathans liv är storebror Arran och förbjudna kärleken Annalise.

Nathan förs bort och hålls inspärrad. Man bävar för hans sjuttonde födelsedag, det livsavgörande ögonblick då en häxa får tre gåvor, sina magiska krafter. Men vem ska ge Nathan dessa gåvor? Hans mor är död och hans onde far har varit försvunnen och jagad under hela Nathans liv. Utan krafterna kommer Nathan själv att dö. Men det finns en sista möjlig utväg.

Nathan satsar allt på att fly. Ensam, utstött och jagad på liv och död tar han sin sista chans för att överleva.”

Omdöme: Den här boken ska alltså redan vara med i Guinness Rekordbok som den mest översatta barn- och ungdomsboken och mest översatta bok av en författare innan den getts ut. Rejäl hype alltså. Och ändå känns det som att jag hade exakt noll koll på den här när jag fick hem ett exemplar. På sätt och vis kanske det ändå är bra för att kunna gå in mer förutsättningslöst i läsandet. Däremot var det ett större problem att ge mig in i en bok om häxor i Storbritannien direkt efter att ha läst Outtalat som alltså handlar om.. häxor.. i Storbritannien. Dock har de två böckerna i övrigt väldigt få likheter. Den här är nämligen en helt annorlunda liten rackare!

En av de saker man ska vara medveten om är att Half Bad, för att vara en ungdomsbok i den här genren, är RIKTIGT tung och mörk. Det är väldigt enkelt att dra paralleller till ett starkt rasistiskt samhälle á la Sydafrika under apartheid-tiden eller USA under alldeles för lång tid. Regler på regler på regler om hur och var vissa häxor får vistas i samhället, och sen lägger vi på lite fysisk och psykisk tortyr av allehanda slag, vilket gör att det här är en av de absolut mörkaste YA-böcker jag läst på länge.

En ordentlig vattendelare när det gäller den här boken kommer att vara huruvida man står ut med att Green skiftar mellan första- och andrapersonsperspektiv. Förstapersonsperspektiv är inget konstigt, det har vi läst i massor av böcker, men andraperson? ”Du står, du ligger, du hoppar” osv. Jag personligen hade svårt för detta, jag kan inte känna att det gav någonting i förhållande till berättandet.

Däremot är det väldigt intressant med förstapersonsperspektivet eftersom man kommer så väldigt nära huvudpersonen Nathan. Det finns inte heller så många bifigurer och det är en ganska liten och begränsad värld som Nathan rör sig i så vi som lärare har lätt för att förhålla oss till Greens berättelse.

För min del var det intressant med en så pass mörk YA-titel med ett delvis nytt perspektiv. Jag såg på Goodreads att nån kallade den ”Young Snape” och det är kanske inte en helt felaktig beskrivning. En mörkare Harry Potter där man inte vet hur pass ”god” huvudpersonen faktiskt kommer att bli. Jag hoppas dock på att det blir en ökning av tempot i nästa bok, när den nu kommer.

Tack till Semic för recensionsexemplaret!

Köp på CDON, Bokus, Adlibris, Glansholm eller gör lokala handlaren glad och köp ett exemplar där!

Vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris utsedd!

Ni kommer kanske ihåg att det finns ett sånt här pris? Jag skrev om det för en tid sedan. Nu är alltså resultatet sammanställt av breakfastbookclub.se och vinnaren är den omåttligt populära och omskrivna Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Jag har själv inte läst boken och det är inte heller någon som kommer att recenseras här på bloggen om/när jag gör det, men så här just på Förintelsens minnesdag 27/1 så känns det ju både som en värdig vinnare och en bok som är väldigt angelägen i Sverige 2015. Stort grattis hursomhelst!

jag-heter-inte-miriam

bokbloggarnaslitteraturpris_2013-240x300

Mördarens apa

mordarens-apaFörfattare: Jakob Wegelius

Beskrivning: ”Augustprisvinnaren Jakob Wegelius nya bok är en makalös och vindlande historia om ett gåtfullt mordfall. Berättelsen rör sig från Lissabons nattliga hamnkvarter, över de stora oceanerna, till mysterierna vid en indisk maharadjas hov. Det är en historia om mörka hemligheter och svåra brott, men även om oväntad vänskap, hopp och förlåtelse. Mördarens apa är en fristående fortsättning på den hyllade Legenden om Sally Jones från 2008.

Historiens berättare är gorillan Sally Jones, maskinist på lastskutan Hudson Queen. Hon och hennes vän, sjömannen som kallas för Chiefen, är strandsatta i Lissabon. Där blir de inlurade i en smugglingsaffär som slutar illa. Hudson Queen går under och Chiefen blir oskyldigt dömd för mordet på den skugglike Alphonse Morro.

För Sally Jones börjar en lång och svår kamp, både för sin egen överlevnad och för att rentvå Chiefen. Hon har mäktiga krafter emot sig. Krafter som till varje pris vill skydda hemligheterna som Morro tog med sig när han försvann i floden Tejos svarta strömvirvlar.

Denna sällsamma berättelse är rikligt illustrerad med fantastiska och fantasieggande bilder i svartvitt, alla gjorda med utsökt precision in i minsta detalj.”

Omdöme: Wegelius fick som bekant Augustpriset alldeles nyligen för den här boken, och det är en riktigt härlig bok. Den är förvisso tjock som tusan, men för min del så gick det ändå snabbt och lätt att läsa den, mycket beroende på att den är så pass engagerande och spännande, och att Sally Jones är en så sympatisk huvudperson. Hon ger en distans genom sitt utanförskap, att hon är en gorilla i människornas värld, men på nåt sätt är det ändå henne som vi sympatiserar och känner med och som gör berättelsen så speciell. När det gäller själva miljöerna Mina tankar går till någon sorts blandning av Skrot-Nisse, Tintin och Agatha Christie-deckare, och att lyckas ro en sån blandning i hamn är ett tecken på Wegelius skicklighet som författare (och illustratör, eftersom hans teckningar är minst lika välgjorda). Och man blir ju så sugen på att åka till Portugal, sitta på restauranger och lyssna på fado!

Men, och det är i och för sig ett litet men, jag känner inte en enda unge som skulle vilja eller orka sätta tänderna i den här rejäla pjäsen. Jag hoppas verkligen att jag bara har otur eftersom jag tycker så pass mycket om boken, för den är absolut värd ett bättre öde än att vara en kritikerrosad barn- och ungdomsbok som ”bara” vuxna läser.

Tack till förlaget för recensionsexemplaret!

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm

 

Legenden om Sally Jones

legenden-om-sally-jonesFörfattare: Jakob Wegelius

Beskrivning: ”Legenden om Sally Jones är en berättelse om längtan, hopp och grymma svek. Historien börjar djupt inne i den afrikanska regnskogen, där tjuvjägare tar en gorillaunge till fånga. Hon får namnet Sally Jones och smugglas till Europa på ett ångfartyg. I Istanbuls basar säljs Sally Jones till den mystiska Frau Schultz, som lär upp henne till en mästerlig juveltjuv. Och plötsligt är Sally Jones jagad av Istanbulpolisens skarpaste hjärna, kriminalkommissarie Xavier Buda…

Märkliga öden för så småningom Sally Jones ut på världshaven och dramatiska äventyr i fjärran hamnstäder som Port Said, Singapore, San Francisco och New York. Magiska bilder och en gripande historia gör Legenden om Sally Jones till en sann läsupplevelse för alla åldrar! ”

Omdöme: Det här är alltså de Augustbelönade föregångaren till årets Augustnominerade ”Mördarens apa” av Wegelius. Det är väl kanske en av de deppigare bilderböcker jag läst (dock inte med samma avgrundsdjupa sorgsenhet som ”Adjö, herr Muffin”, den var jag snudd på förstörd av) men den har ett väldigt fint, nästan tidlöst anslag och en klassisk ton i sig. Samspelet mellan bild och text är riktigt bra, troligen en följd av att Wegelius både skrivit och illustrerat boken. Det finns så klart hopp och en positiv känsla i boken också, speciellt i det vänskapsband som skildras i slutet av boken. Jag kan inte bedöma om den var värdig sin vinst, där är min kunskap om genren alldeles för dålig, men det är en väldigt trevlig bok att plocka upp hursomhelst.

Köp på CDON, Adlibris, Bokus eller Glansholm, eller varför inte den lokala handlaren!

 

Kodnamn Verity

BildTitel: Kodnamn Verity

Författare: Elisabeth Wein

Om: Vänskap och överlevnad, att få flyga och att få berätta om sitt liv när man sitter i fångenskap som brittisk agent i ett nazi-ockuperat Frankrike 1943.

Första raden: ”Jag är en fegis.”

Omdöme: Den här beskrivs som en bok för unga vuxna. Det tror jag tyvärr inte alls på. Inte för att unga vuxna inte kan läsa och och tycka om den, utan för att jag tror att ämnet och berättelsens komplexitet tyvärr kommer att skrämma bort dem innan de ens börjat. Jag hade väldigt stor glädje av den, och när pusselbitarna börjar falla på plats ju längre in i boken man kommer, ju bättre blir det. Wein har strukturerat boken så ruskigt bra att det bara är att njuta, speciellt när boken byter berättarperspektiv och saker verkligen sätts in i sitt sammanhang. Kodnamn Verity, sin töntiga titel till trots, är både spännande och känslosam, och jag vet inte när jag läste en bok som skildrar en så stark vänskap senast. Jag rekommenderar den varmt, men som sagt, jag tror att vi vuxna uppskattar den mer än yngre läsare.

Köp på Adlibris, CDON, Bokus eller Fritz.

Läs ett smakprov här!

 

här ligger jag och blöder

har-ligger-jag-och-bloderTitel: Här ligger jag och blöder

Författare: Jenny Jägerfeld

Om: Maja som går estetiskt på gymnasiet, föräldrar som inte längre är de personer som vare sig Maja eller de själva tror att de är, humor, allvar och hur mycket en halv centimeter tumme som inte längre sitter där den borde kan betyda för tillvaron.

Första raden: ”Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen för den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.”

Omdöme: Jag blir alltid lite nervös när jag läser en bok som är unisont hyllad och vunnit priser – tänk om jag inte gillar den? Är det mig det är fel på då? Eller gillar jag den just för att den vunnit priser? I det här fallet löste det sig ändå – jag tyckte att Här ligger jag och blöder är en riktigt bra bok, Augustprisvinnare eller inte. Istället beror det på att Jag gillar Jägerfeld som författare, att hon har en ton och ett språk som passar mig väldigt bra.

Maja är egentligen en sån person som jag hade väldigt svårt för i gymnasiet – de här jättekonstiga människorna i konstiga kläder och mysko musiksmak – jag fattade aldrig att jag egentligen var en sån själv, bara annan klädstil och argare musik i lurarna. Så numera, vid 34 års ålder, kan jag tycka om och förstå henne på ett helt annat sätt än vad jag gjorde då. Hennes resa genom boken börjar ju med en avsågad fingertopp, men ändå med stor humor, till att bli en ganska tung och allvarlig berättelse om hennes relation till sina föräldrar som inte är närvarande, om än på olika sätt. Som tur är ger de sista 50-60 sidorna precis den typ av förlösning och slut som jag hoppades på och Jägerfeld lyckas därigenom sy ihop bocken på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag tyckte att den förra boken av Jägerfeld som jag läste, Jag är ju så jävla easy going, kändes lite som en Guy Ritchie-film i skolmiljö. Den här skulle jag säga känns lite mer som om Cameron Crowe varit inblandad, och det är faktiskt ett riktigt högt betyg i min värld!

Köp på till exempel Adlibris, CDON, Bokus eller Fritz!

Och man kan provläsa också!

Nya uppslag

Sprang på den här listan från Forever Young Adult och blev lite förvånad. Jag har bara läst två av titlarna på listan och kände verkligen inte igen många av de övriga. Spännande såklart, och ett bra källa för mig att gräva vidare bland. Har ni läst nåt härifrån och vad rekommenderar ni/tyckte ni i så fall?

Kollar man vidare på sidan finns det två jättebra artiklar om kommande böcker 2014, både uppföljare och nya serier och fristående. Väl värt att kika på!

Twilight – en riktig vinnare

"Vi är bäst på att vara sämst."

”Vi är bäst på att vara sämst.”

I samband med Oscars-galan så hålls en inte lika fullt så glamorös filmgala, nämligen Razzie Awards. Där utses de sämsta filmerna, skådespelarna, regissörerna etc. Inte direkt en gala man vill ta storslam i om man säger så…

Föga förvånande tog en viss vampyrfilm hem ett helt lass priser, tror till och med att det var ett nytt rekord. Och allvarligt talat, vi kollade lite på filmen igår, men den var så usel att det inte gick att se klart den… se själva lite längre ner för listan över vinnarna (?):

Worst Pic­ture

Bat­tle­ship
The Oogieloves in Big Bal­loon Adven­ture
That’s My Boy
A Thou­sand Words
*WIN­NER The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II

Worst Direc­tor
Sean Anders – That’s My Boy
Peter Berg – Bat­tle­ship
*WIN­NER Bill Con­don – The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Tyler Perry – Good Deeds / Madea’s Wit­ness Pro­tec­tion
John Putch – Atlas Shrugged: Part II

Worst Actress
Kather­ine Heigl – One for the Money
Milla Jovovich – Res­i­dent Evil: Ret­ri­bu­tion
Tyler Perry – Madea’s Wit­ness Pro­tec­tion
*WIN­NER Kris­ten Stew­art – The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II / Snow White and the Hunts­man
Bar­bra Streisand – The Guilt Trip

Worst Actor
Nico­las Cage – Ghost Rider 2: Spir­it of Vengeance / Seek­ing Jus­tice
Eddie Mur­phy – A Thou­sand Words
Robert Pat­tin­son – The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Tyler Perry – Alex Cross / Good Deeds
*WIN­NER Adam San­dler – That’s My Boy

Worst Sup­port­ing Actress
Jes­si­ca Biel – Play­ing For Keeps / Total Recall
Brook­lyn Deck­er – Bat­tle­ship / What to Expect When You’re Expect­ing
Ash­ley Greene – The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Jen­nifer Lopez – What to Expect When You’re Expect­ing
*WIN­NER Rihan­na – Bat­tle­ship

Worst Sup­port­ing Actor
David Has­sel­hoff – Pirannha 3-DD
*WIN­NER Tay­lor Laut­ner – The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Liam Nee­son – Bat­tle­ship / Wrath of the Titans
Nick Sward­son – That’s My Boy
Vanil­la Ice – That’s My Boy

Worst Screen Ensem­ble
Bat­tle­ship
The Oogieloves in Big Bal­loon Adven­ture
That’s My Boy
*WIN­NER The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Madea’s Wit­ness Pro­tec­tion

Worst Screen­play
Atlas Shrugged Part II
Bat­tle­ship
*WIN­NER That’s My Boy
A Thou­sand Words
The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II

Worst Remake, Rip-Off, or Sequel
Ghost Rider 2: Spir­it of Vengeance
Pirannha 3-DD
Red Dawn
*WIN­NER The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Madea’s Wit­ness Pro­tec­tion

Worst Screen Cou­ple
Any two cast mem­bers from Jer­sey Shore in The Three Stooges
*WIN­NER Macken­zie Foy and Tay­lor Laut­ner in The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Robert Pat­tin­son and Kris­ten Stew­art in The Twi­light Saga: Break­ing Dawn Part II
Tyler Perry and his drag in Madea’s Wit­ness Pro­tec­tion
Adam San­dler and Andy Sam­berg, Leighton Meester, or Susan Saran­don in That’s My Boy

 

Catching Fire och Hunger Games

Läste på Aftonbladet att Hunger Games och Jennifer Lawrence tog hem en hel hög med priser på People’s Choice Awards nu i veckan, bland annat Årets favoritskådespelerska och Årets favoritfilm. Passande nog dök det upp lite bilder från kommande Catching Fire nyligen också, och de kan ni kika på nedan. November känns långt bort, även om det är novemberväder nu…

20130111-071106.jpg

20130111-071418.jpg

20130111-071610.jpg

20130111-071642.jpg

The fault in our stars

the-fault-in-our-starsPå många års-bästa-listor omnämndes John Greens ”the fault in our stars” som en av årets bästa böcker och kallades bland annat 2012 års ”Jellicoe Road” (som jag redan hyllat här på bloggen).

Så när jag fick hem ett exemplar gjorde jag min bästa imitation av mr Burns och gned mina händer och väste ”excellent…” I hopp om ännu en stor läsupplevelse.

Men jag fattar inte.

Jag fattar faktiskt inte vad som är så bra med ”The fault in our stars”.

Visst, Hazel är en tuff och kvicktänkt tjej. Som Juno med cancer ungefär.

Och Augustus, vilken underbar karaktär. Jag tänkte hela tiden på Damon i The Vampire Diaries när han är på sitt allra charmigaste humör. Men vill ha hans intellekt. Hans verbalitet.

Deras replikskiften är underbara. Det finns repliker som är av renaste guld.

Och visst är det coolt att Afasi & Filthy och Snook är med på ett hörn i boken.

Men allvarligt talat, sista tredjedelen av boken är ungefär lika smörig som stekpannan efter att man stekt ett extra stort paket bacon. Eller en Nicholas Sparks-roman som filmats med Veckans Hunk i huvudrollen. Det är förutsägbart på ett sätt som inte bara gör mig besviken utan också likgiltig, trots att jag faktiskt tycker oerhört mycket om karaktärerna trots allt. För de som tror att jag är känslokall kan jag motbevisa det:

När jag läste färdigt ”Marley och jag” en kväll för flera år sen skulle jag möta min sambo efter hennes jobb trodde hon att jag blivit tokförkyld på en kväll, så rödögd och svullen som jag var. Men så var det inte. Jag grät bara hejdlöst, på samma sätt som när jag läste ”En man som heter Ove”.

Men här blev det bara en smula fuktigt i ena ögonvrån.

Så nej, jag fattar inte. Trots himlastormande kärlek, cancer och Augustus Waters.

Den som väntar på nåt gott

20121215-121034.jpgKommande läsning, levererad av husbibliotekarien:

Vassa tänders skog, av Carrie Ryan. Första delen av en postapokalyptisk zombietrilogi – lovande med andra ord, men titeln är ju… meh!

Cirkoli, av Patrik Stigson, som nästan är lokalförfattare eftersom han kommer från Alingsås. Det är nåt speciellt med övergivna nöjesfält och magi, och ska bli intressant att sätta tänderna i den här under julledigheten.

Sist ut är Jellicoe Road av Melina Marchetta. Den här har vunnit massor av priser och utmärkelser, men jag hade i alla fall inte hört om den innan. Har läst 40 sidor ungefär och det känns absolut lovande – får nån sorts Wes Andersonkänsla möter JD Salinger av inledningen samtidigt som det finns betydligt mörkare undertoner.