Kategoriarkiv: WW2

Vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris utsedd!

Ni kommer kanske ihåg att det finns ett sånt här pris? Jag skrev om det för en tid sedan. Nu är alltså resultatet sammanställt av breakfastbookclub.se och vinnaren är den omåttligt populära och omskrivna Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Jag har själv inte läst boken och det är inte heller någon som kommer att recenseras här på bloggen om/när jag gör det, men så här just på Förintelsens minnesdag 27/1 så känns det ju både som en värdig vinnare och en bok som är väldigt angelägen i Sverige 2015. Stort grattis hursomhelst!

jag-heter-inte-miriam

bokbloggarnaslitteraturpris_2013-240x300

Annonser

Spökstaden

spokstaden-andra-boken-om-miss-peregrines-besynnerliga-barnTitel: Spökstaden: andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs

Om: Jacobs tidsresa tillsammans med de andra besynnerliga barnen fortsätter i ett england 1940. Nya bekantskaper, nya faror och en riktig jäkla klipphängare på slutet!

Första raden: ”Vi rodde ut från hamnen, förbi guppande jollar som blödde rost från fogarna, förbi tysta sjöfåglar som satt i högtidliga församlingar bland havstulpanerna på resterna av sjunkna bryggor, förbi fiskare som sänkte sina nät och stirrade när vi kom glidande, osäkra på om vi var verkliga eller inbillade.”

Omdöme: Spökstaden tar vid nästan omedelbart där förra boken slutar, och det funkar absolut. Man vill ju veta vad som ska hända Jacob, Emma och de andra besynnerliga när de försöker ta sig till London för att bota Miss Peregrine från att vara fångad i sin fågelkropp, och allt detta under brinnande världskrig. Tempot är högre i den här boken, vilket naturligtvis beror på att Riggs inte behöver ägna någon tid till att introducera världen och dess karaktärer för oss läsare. Däremot fortsätter han göra sin värld ännu mer fantasirik och just besynnerlig, och återigen spelar fotografierna han samlat på sig en avgörande roll. Jag står fast vid att fotografierna är ett lyckodrag och tillför till berättelsen, och visst hade det varit roligt att få veta mer om ursprunget till vissa av fotografierna?

Vi får dessutom äntligen en uttalad och riktigt obehaglig skurk, även om det dröjer till slutet av boken, istället för ”bara” väsen och tomgastar i allmänhet. Man ska inte glömma bort vikten av en riktigt bra skurk, en bra hjälte definieras av hur välskrivna skurkarna är! Och jag måste säga att jag gillar Jacob och hans resa in i de besynnerligas värld och hur han slits mellan sin gamla och sin nya verklighet som en av de besynnerliga och den spirande kärleken till Emma.

Det är fortfarande ett rappt och drivet språk det handlar om och det går ruskigt snabbt att läsa boken – jag läste ut den här för flera dagar sen, men som vanligt tar det en stund innan jag får ur mig en recension…

Nåt jag uppskattar väldigt mycket med den här boken är faktiskt omslaget. Det här är en bokserie som har omslag som faktiskt fungerar väldigt bra för att intressera både killar och tjejer! Killar är ju oftast lite mer svårflörtade, men just att fotografierna på omslagen är så pass konstiga i kombination med bokens titel och omslagets typografi tror jag gör mycket för att göra främst killarna mer intresserade av boken.

Om man ska hitta något negativt är det nog så att största problemet med boken är att det lär dröja innan del tre kommer ut…

Tack till förlaget Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Köp på Adlibris, CDON eller Bokus.

 

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barnFörfattare: Ransom Riggs

Om: Jacobs farfar dör under mystiska omständigheter, och det visar sig att alla sagor som farfar berättat är mer sanna än vad man kunde tro.

Första raden: ”Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.”

Omdöme: Jag förstår att Ransom Riggs tyckte att fotografierna var intressanta nog att skriva en bok om. Vissa av dem är verkligen fantasieggande, och det är faktiskt många gånger som bilderna hjälper mig som läsare att förstå exakt vad som Riggs vill beskriva. Jag har sett att andra haft synpunkter på att storyn känns för konstruerad runt bilderna, men den tanken slår aldrig mig under tiden jag läser boken, tvärtom. Jag dras in med hull och hår i den här skräck/fantasy-korsningen av Tim Burton, Neil Gaiman och Guillermo del Toro (det är ingen slump att just Tim Burton regisserar den kommande filmen). Huvudpersonen Jacob är precis så neutral att det är lätt för vem som helst att identifiera sig med honom, men det övriga persongalleriet är verkligen något utöver det vanliga, allt från flickor som måste knytas fast med rep för att inte flyga iväg till en pojke som har levande bin inuti sin kropp!

Tempomässigt kände jag att Riggs verkligen trampade gasen i botten under den sista tredjedelen av boken, lite på bekostnad av att mittenpartiet kändes lite långsamt, men eftersom finalen är så pass stark stör det inte så mycket. Ett rappt och enkelt språk får berättelsen framåt på ett bra sätt, och det känns aldrig tillkrångat och sidorna bara flyger förbi.

Jag är ju lite svag för tidsresor och superkrafter och just den här mysrysliga blandningen av fantasy som börjar i vår verklighet men som kommer ut nån annanstans så är man från 12 år och uppåt och inte är alltför lättskrämd så tycker jag absolut att det här är en alldeles utmärkt bok att sätta tänderna i! Uppföljaren, ”Spökstaden: andra boken om miss Peregrines besynnerliga barn” har precis kommit ut på svenska och kommer att recenseras här inom kort!

Finns att köpa på Adlibris, CDON, Bokus.

Kolla in Ransom Riggs egen boktrailer här nedan:

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

På liv och död i andra världskrigets skugga

pa-liv-och-dod-i-andra-varldskrigets-skuggaTitel: På liv och död i andra världskrigets skugga

Författare: Kim M. Kimselius

Om: Theo, Ramona och Ulrika som reser i tiden och hamnar i Nazityskland och möter både tyska SS-officerare, förföljda judar och hamnar i koncentrationsläger.

Första raden: ”Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slog mot gatans stenläggning.”

Omdöme: När jag gick i skolan sa lärare och skolbibliotekarien alltid att man skulle läsa Olof Svedelid för att läsa spännande historiska ungdomsböcker. Jag hoppas att de tipsar om Kim M. Kimselius på samma sätt. Mitt tolvåriga jag hade gått helt bananer i biblioteket efter att ha läst den här och lånat hem så många böcker som hans lilla Adidas-ryggsäck fått plats med, och antagligen några till. Det är en väldigt spännande bok med ett riktigt bra driv, inte minst som man precis som citatet ovan beskriver, kastas rätt in i handlingen på samma sätt som bokens huvudpersoner. Det är en hyfsat trovärdig dialog (undantagen är väl när ett par av huvudpersonerna håller lite väl insatta historielektioner för personer de möter i boken, men det är en sorts kreativ frihet som känns helt ok i sammanhanget) och kompletta karaktärer som tilltalar både killar och tjejer. Språket i sig är rappt och lättläst utan att vara förenklat, och förmedlar stämningar och miljöer på ett alldeles utmärkt sätt. Ett stort plus för faktadelen i slutet av boken med både ordlista och kronologisk förteckning över de viktigaste händelserna under andra världskriget. Det som gläder mig lite extra är att den är skriven på ett sådant sätt att både killar och tjejer kan läsa den med stor behållning, t o m omslaget och titeln är sådana att det bör locka även de killar som tycker att ”böcker ser så tråkiga ut”.

I dessa tider där främligsfientligheten bara växer sig starkare och högerextrema strömningar i Europa är en del av vardagen är den här boken nästan viktigare än någonsin för att barn och ungdomar (och vuxna för den delen) ska kunna förstå varför det är så viktigt att bekämpa detta. Den här boken är ett jättebra sätt att nå ut till skolungdomen och använda i skolan och knyta an till undervisningen, men fungerar naturligtvis jättebra som traditionell skönlitteratur. Rekommenderas varmt för alla över 12 år!

Adlibris, CDON, Bokus.

Provläs här!

Fjärde riket

fjarde-riketTitel: Fjärde riket

Författare: Maria Nygren

Om: Mobbing, klassrumshierarkier, att inspireras av historia och lära av sina misstag

Första raden: ”Det är skit.”

Omdöme: Blenda börjar på en ny skola och upptäcker att det är rätt hårt styrda hierarkier, och i topp sitter skolans drottning Hedvig, vars ord är lag på skolan. Fine, tänker jag, böcker om mobbing, maktstrukturer och hur det är att komma till en ny miljö och försöka passa in har alltid ett värde, inte minst för läsare i den åldern som böckerna handlar om och lätt kan identifiera sig med karaktärerna. Och det finns mycket att känna igen från sin skolgång. Det är därför den här boken ofta nämns i samband med Goldings ”Flugornas herre” eller filmen ”The Wave”. Tanken och förutsättningarna för boken är alltså goda. Eller borde vara.

För på nåt sätt borde trovärdigheten vara närvarande, åtminstone på ett hörn. Jag köper absolut att man utnyttjar sin kreativa frihet som författare och skruvar upp verkligheten för att göra saker tydligare och mer spännande, men inte till den nivå att man som läsare himlar med ögonen i takt med att trovärdigheten tar sitt pick och pack och drar till Kreta på semester. För maken till drivna och otroligt smarta, insiktsfulla och manipulerande högstadieungar får man leta efter. Återigen – HÖGSTADIE. Brådmogenheten hos det här gänget 14-15-åringar är helt uppåt väggarna, fullt i klass med inkompetensen i den samlade lärarkåren och rektorn på skolan som allt utspelar sig på. För mig blir det ett irritationsmoment som inte går att bortse ifrån. Och då har vi inte pratat om persongalleriet som är så fyllt av klichéer att det i sig blir ännu ett problem när alla reduceras till snudd på karikatyrer. Men det är ju åtminstone rättvist, alla, oavsett kön och ålder får samma omilda beskrivning, utom just huvudpersonen, som vi ändå inte får veta särskilt mycket om, vilket i sig gör det ännu svårare att relatera till henne.

Men boken är ändå inte utan kvaliteter. Tempot är högt, det är rappt berättat och som sagt, själva grundtanken är väldigt intressant precis som syftet med boken. Synd bara att det finns så mycket i den som åtminstone jag har svårt att bortse ifrån.

Smakprov finns här!

Säljs på CDON, Adlibris, Bokus

Kodnamn Verity

BildTitel: Kodnamn Verity

Författare: Elisabeth Wein

Om: Vänskap och överlevnad, att få flyga och att få berätta om sitt liv när man sitter i fångenskap som brittisk agent i ett nazi-ockuperat Frankrike 1943.

Första raden: ”Jag är en fegis.”

Omdöme: Den här beskrivs som en bok för unga vuxna. Det tror jag tyvärr inte alls på. Inte för att unga vuxna inte kan läsa och och tycka om den, utan för att jag tror att ämnet och berättelsens komplexitet tyvärr kommer att skrämma bort dem innan de ens börjat. Jag hade väldigt stor glädje av den, och när pusselbitarna börjar falla på plats ju längre in i boken man kommer, ju bättre blir det. Wein har strukturerat boken så ruskigt bra att det bara är att njuta, speciellt när boken byter berättarperspektiv och saker verkligen sätts in i sitt sammanhang. Kodnamn Verity, sin töntiga titel till trots, är både spännande och känslosam, och jag vet inte när jag läste en bok som skildrar en så stark vänskap senast. Jag rekommenderar den varmt, men som sagt, jag tror att vi vuxna uppskattar den mer än yngre läsare.

Köp på Adlibris, CDON, Bokus eller Fritz.

Läs ett smakprov här!

 

Annonser