Visheten vaknar

9789188279736_200x_visheten-vaknar_haftad.jpgFörfattare: Elin Säfström

Beskrivning: ”Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.”

Omdöme: Jag har som ni kanske vet haft ganska höga förväntningar på den här. Första boken ”En väktares bekännelser” var en väldigt positiv överraskning och jag har hyllat den vid flera tillfällen på alla möjliga ställen. Den är helt enkelt en sån jag inte förstår hur nån inte skulle kunna tycka om.

Men så är det ju så här med favorittryck. Vissa hanterar det som nåt som sporrar till storverk. Andra knäcks.

Enter ”Visheten vaknar”.

Vi kan säga så här.

Steven Ekholm i DN har fel. Jag håller inte med honom.

Jag tycker inte alls att kapitlen som handlar om fjällvandringen är det roligaste i hela boken.

Istället är det så mycket annat som jag antingen skrattar högt åt, flinar nöjt åt, måste kväva ett skratt på tåget för att den där scenen bara blir en av många som visar vilken otroligt rolig bok det här är – kanske till och med ännu roligare än den första?

Ta bara det här med att högsta titeln för ett troll är Största Bästa Jättetrollet. Det är så RÄTT. Så självklart. Troll ska ju så klart vara som mindre intellektuella sexåringar och med ännu tveksammare matvanor. (Frolic? Really? Och till och med äta upp påsen? Blä.)

Det är faktiskt vansinnigt trevligt att nån äntligen skriver urban fantasy som inte bara är gravallvarlig hela tiden. Jag gillar allvar, men det blir gråare och tråkigare än Twilight om man inte har roligt ens en enda gång.

Och Elin Säfström gör det här hur bra som helst, det här med att balansera vardaglighet och övernaturlighet och filtrera det genom Tildas sarkastiska världsåskådning samtidigt som hon skapat ett persongalleri fyllt av karaktärer som var och en faktiskt är minnesvärda. OK, Hakim är väl inte nån jag personligen skulle skriva fan fiction om, men här finns en annan bra poäng – mångfaldheten! People of colour! På ett avspänt och naturligt sätt, så som det ska vara. Vi finns liksom.

Ibland önskar jag också att det här skulle vara illustrerade böcker. Det hade varit fantastiskt roligt att precis som Felicia eller Imane få sitta och glatt tjuta: ”Titta! En tomte! Gud så söööt” och se ut som en hjärt-emoji i ansiktet. Fantasifullheten är det verkligen inget fel på, jag skulle önska att jag hade hälften av den själv.

Som ni fattar – den här höll för trycket. Men det finns en sak som är skitdålig.

Och det är så klart den långa väntan på nästa bok.

Förlaget har bidragit med recensionsexemplaret.

Adlibris / Bokus

 


 

Och glöm inte utlottningen av ”Saker ingen ser”!

 

 

 

Annonser

Så fångar författaren uppmärksamhet

A.R.Yngve medverkar på årets Bokmässa i Göteborg, i Monter A01:52 i Fantastikgränden.
I år släpps hans nya SF-roman ”Darc Ages – De mörka tidevarven – Fjärde boken: Maskernas stad” på Wela Förlag. Jag frågade lite om hur han tänker som utställare och författare från ett litet förlag.

event_bokmassan_2017

Vad kännetecknar en bra utställare? Hur fångar du besökarnas uppmärksamhet, du kommer ju inte direkt vara den enda utställaren i Fantastikgränden?

Det gäller att vara intressant och sticka ut. Jag har förberett en mycket visuellt betonad presentation med starka färger och ”slående” bilder.

Det är också väldigt viktigt att vara trevlig, inte för blyg — och inte ha dålig andedräkt! Många som skriver är ”introverta” personer som hellre sitter hemma och jobbar… men jag gillar faktiskt att vara med och möta folk, och jag hoppas att det kommer att märkas.

darcages_book_4_promo_kiti-mo_smallHur ser förberedelserna ut för dig? Jag antar att det blir mycket fokus på senaste Darc Ages-boken?

Jag har förberett mycket PR och marknadsföring av den fjärde DARC AGES-boken ”Maskernas stad”. Jag ritade tio illustrationer till den boken.

Det blir också fokus på en ny bok av KG Johansson som jag har illustrerat: STADEN UNDER JORDEN. Bägge böckerna kommer att presenteras och säljas på mässan. Jag är tyvärr där bara på lördag och söndag.

”Maskernas stad” är lite speciell för mig. I de tidigare böckerna i serien har HBTQ-personer bara förekommit som bifigurer — läsarna får själva klura ut vilka — men i den här boken hamnar ämnet i fokus: hur det kunde vara att vara homosexuell i den ”nya medeltid” som bokserien utspelar sig i.

Jag gör mig inte till språkrör för någon minoritet här — som medelålders, aningen pryd heterosexuell man har jag knappast rätt till det — men just i den här boken passade temat in i handlingen. Och jag insåg att med ett så stort galleri av huvudpersoner som den här bokserien har, måste ju NÅGON av dem vara en HBTQ-person.

”Staden under jorden” var ett stort jobb att illustrera — mer än 45 bilder, även i färg! Det är en ”lättläst mellanåldersbok” med ett aktuellt tema: Ekologi. Biblioteken köpte in många exemplar, så jag tror boken fyller en nisch.

Vad har du för förväntningar i år, vad ser du själv fram emot på Bokmässan?

Fantastikgränden blir extra spännande i år — jag delar monter med flera andra författare, och vi har samarbetat för att få till särskilda evenemang och överraskningar. Jag får inte avslöja för mycket… 😉

Vad händer härnäst, dvs efter Bokmässan?

Oj, det har jag knappt hunnit tänka på. Fast… jag ska göra omslaget till KG Johanssons nästa ungdomsbok, uppföljaren till NIVÅ 1000.

På sistone har jag besökt flera science fiction-kongresser — ConGräs, SteamCon och Kontur 2017 — och jag trivdes så bra där, att jag säkert kommer att fortsätta med det.

Till årets Bokmässa gjorde jag flera bokomslag åt andra författare som också ska medverka — t.ex. Tora Greve och Eva Holmquist — och de blev lyckade, så jag hoppas få flera illustrationsjobb i den nära framtiden.

Jag har förstås också ett antal pågående skrivprojekt — för många! — en författare tar inte ledigt. De får ni läsa om på min författarblogg…
Den officiella Darc Ages-sajten:
http://darcages.com
A.R.Yngves författarblogg:
http://www.aryngve.blogspot.com
PS. Glöm inte utlottningen av ”Saker ingen ser”! DS.

Är du en vinnare?

Ok, det är rätt tidigt på morgonen, men idag satsar vi på att få lite schyst fredagsfeeling va? Kanske lite discodans och till och med tacos i kväll? Eller en kopp med nåt varmt och en bok, det är helt ok det med.

Och på tal om böcker så råkar jag ha en bok över.

Många av er har säkert läst recensioner och hyllningar av Anna Ahlunds ”Saker ingen ser”. Ni kanske till och med läst min recension.

Nu är det som så här att jag har ett extra signerat exemplar av boken (signerat av Anna alltså, inte mig, men det går så klart att ordna det också), och eftersom delad glädje är dubbel glädje tänkte jag lotta ut den!

Reglerna är så enkla att till och med jag förstår dem:

Ni har en vecka på er (utlottningen stänger alltså 22/9 23:59) på att maila mig på theoaryablog@gmail.com med er postadress. Mailet skall också innehålla den sötaste kattbilden ni hittar på hela internet. Skriv rubriken ”Cutelottning” så blir det lättare för mig. That’s it.

Vinnaren kommer att meddelas genom att bilden publiceras här på bloggen på lördagen 23/9 12:00. Funkar va?

Lycka till!

maxresdefault

Mot bättre tider?

Ut ur kallduschen in i värmen. Hoppas jag i alla fall. Igår läste jag ut en bok som gett mig mer huvudbry än matteboken i gymnasiet (och jag är D-Å-L-I-G på matte. Rentav usel. Eller ärligt talat – sämst.) och inte på det där där mysiga kluriga sättet. Men å andra sidan så hade jag glädjen att få hem en av de böcker jag sett fram emot mest under hela hösten så förhoppningsvis blir det betydligt trevligare läsning fr o m kvällens hemresa. Den är så pass efterlängtad att jag kastar om lite i läsordningen. Bara en sån sak.

Det finns för övrigt en läxa där också för Rabén och Sjögren jämfört med Lilla Piratförlaget om hur man skickar paket…

How long can we sing this song?

Jag som inte ens lyssnar på U2. Förlåt.

Men tanken var i alla fall att prata lite om hur länge man kan leva på gamla meriter. Det finns alltid författare som man har ett sorts auto-läs-förhållande till, dvs ”jaha, hen har släppt en ny bok, den måste jag så klart läsa” och det är så klart inget fel i det.

Men hur länge håller det i sig om man upprepade gånger blir besviken. Hur lång är en godkänd svacka?

I mitt fall handlar det om David Levithan, en författare som jag nämnt flera gånger på bloggen och som jag tyckt otroligt mycket om. Problemet är att jag dels inte orkade läsa färdigt hans ”En annan”, dvs uppföljaren till ”Jag, en” för att den var både tråkig och fullkomligt onödig. Vi var dessutom tvungna att stänga av ”Naomi och Ely’s no kiss list” när vi försökte kolla på den på Netflix – den var helt enkelt så fruktansvärt usel i sin totala ocharmighet att det bara inte gick att fortsätta. Man ville nästan tvätta ögonen med Sri Racha-sås efteråt.

Så jag sätter verkligen allt mitt hopp till ”Du känner mig så väl” som han skrivit ihop med en av mina nya bekantskaper från i somras, Nina LaCour. Jag hoppas att den kan återställa mitt fina förhållande till mannen med de fina initialerna.

När brukar ni ge upp? Hur länge håller gamla meriter?

Alltså vadå sköldpaddor hela vägen?

Efter ett låååååååångt uppehåll så annonserade John Green ut sin nya bok för ett tag sen: ”Turtles all the way down”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och vad i hela friden betyder det?

Inskränkt som jag är så tänkte jag först att det var nån sorts Discworld-referens , vem vet, Green kanske är en jättestor Terry Patchett-fan? Och sen tänkte jag att ”nä, men han gillar så klart psykedelisk country” och alltså syftade på den fantastiske Sturgill Simpson (känn på det namnet, om det inte ger er associationer till hästskit och tuggtobak, då vet jag inte vilka ni är).

Och så är det kanske, det ena utesluter liksom inte det andra. Men troligen syftar han på:

”The expression is an illustration of the concept of Anavastha in Indian philosophy, and refers to the defect of infinite regress in any philosophical argument. Contrary to most extant western references, it is not a popular Hindu belief. Rather, it is a widely accepted principle in Indian philosophy, commonly used to reject arguments for a creator God or ”unmoved mover”.”

Så står det på Wikipedia i alla fall. Jag begriper ingenting. Hur det hänger ihop med en YA-roman, det har jag ingen aning om, men vi får väl hoppas att det ger sig när man läst boken.

Men vart ville jag komma med det här svamlet? Jo, att man kan lyssna på när herrn själv läser första kapitlet i boken på Youtube:

Varning för starka bilder

Tro det eller ej, men det finns bokbloggare som har andra intressen också i livet än böcker. En sådan är Litteraturmagazinets egen Daniel Gunnarsson, tillika anställd på samma arbetsplats som jag fast på en annan avdelning. Han jobbar till och med med böcker – det gör ju inte jag.

Men Daniel har också en annan karriär: Internet-kändis! Eller fakir. Eller lite av båda.

Se själva nedan. Och jag skojar inte med rubriken, jag gjorde väldigt många ”ooh”, ”aah” ”usch” och ”nej fy” under de ca 2 minuterna.

https://www.jp.se/article/tv-har-spetsar-kroken-daniels-finger-ta-den-innan-jag-svimmar/

Vad hittar ni andra på när ni inte bloggar?

 

Bloggtipset du inte får missa!

I bloggens ungdom var jag ung och dum. (Nu är jag bara dum.)

Jag blev fullkomlig fartblind och alldeles överrumplad och glad över att det faktiskt finns förlag som vill skicka böcker till en helt gratis i utbyte mot lite mer eller mindre intelligent svammel om böckerna ifråga.

Eftersom jag har mindre självbehärskning än… ja… en unge som får välja helt fritt bland lösgodiset på Hemmakväll eller liknande sockermånglare så gick det här lite överstyr.

Jag blev lite påmind om det nu eftersom det börjar trilla in lite böcker, dels spontanutskick men även utskick inför bokmässan och ett eller annat exemplar som jag faktiskt frågat efter själv.

Men läxan är denna, kära medbloggare – var restriktiv som tusan! Gå inte på den lätte att fråga om exakt varenda bok som verkar det minsta intressant. Om ni är lika odisciplinerade som jag så kommer det att sluta med högar av böcker som bara ger er dåligt samvete.

Nyttja istället the local library! Då kan ni ju åtminstone i teorin bara plocka de böcker som ska läsas just nu. Om inte annat så måste ni lämna tillbaka böckerna nån gång och slipper i alla fall skämshögarna.

 

 

Klubben för inbördes beundran

Undertecknad är intervjuad! Visst är det härligt? För den som vill veta mer om mig så får ni titta in hos Andreas på Tentakelmonster.se. Det är med glädje som jag ser att han börjar trappa upp sitt bloggande igen och det är ett rent nöje att kunna bidra på ett litet hörn.

tm.jpg

The Raven King

the-raven-kingFörfattare: Maggie Stiefvater

Beskrivning: ”All her life, Blue has been warned that she will cause her true love’s death. She doesn’t believe in true love and never thought this would be a problem, but as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure any more. ”

Omdöme: Om nån inte känner till det sedan innan, det här är fjärde och avslutande delen av den så kallade ”Raven Cycle”. Har man alltså inte läst de andra tre böckerna innan så kan man med fördel hoppa över den här recensionen om man råkar ha nåt bättre för sig.

Men för er andra då: hoppla vilken resa den här serien har varit. Den börjar knasigt, ökar med knasigheterna i kubik för varje bok och avslutar med att slå knut på sig själv i nån sorts knasighetscrescendo. Men…

Jag kan tyvärr känna att Stiefvater inte riktigt avslutar på topp med ”The Raven King”. Det finns ett bra ord på engelska som ibland översätts som ”besviken” men det är inte riktigt rätt betydelse  – ordet jag tänker på är ”underwhelmed”.

Dels så handlar det om stegrade förväntningar. När man har så pass hög lägstanivå så gör ju det att ribban höjs betydligt mer än vanligt. Men lite handlar det kanske om att när allting är supertokigt så blir det tokiga det nya normala. Eller så tycker jag bara att slutet inte imponerade på mig så som jag hade hoppats. Men dock. Vilken jäkla serie! Vilka karaktärer! Och vilket språk!

Så skruva bara ner förväntningarna lite inför sista boken så kommer det att gå bra för er. Det är fortfarande bland det bättre ni hittar i hyllorna i butiken.

Adlibris / Bokus