Patience

patienceFörfattare: Daniel Clowes

Beskrivning: ”Det är här historien börjar, med att Patience ligger död på golvet. Hon var plågad av minnen och gick i terapi. De hade dålig ekonomi, men hon och Jack var unga, nygifta och väntade sitt första barn. Förstörd av sorg ägnar Jack de kommande åren åt att söka efter den som mördade Patience och deras ofödda barn. När han oväntat kommer i kontakt med en kufisk man som påstår sig ha uppfunnit en tidsmaskin väcks ett nytt hopp: att resa tillbaka i tiden för att hindra mordet från att äga rum.Utrustad med en tidsmaskin han knappt kan använda och 2029 års version av en smartphone reser Jack tillbaka till Patiences ungdom för att skriva om historien, men fastnar i den härva av lögner hon skapat för att skydda sitt förflutna, sitt förnuft och inte minst Jack själv.”

Omdöme: Daniel Clowes är en av de stora indie-serieförfattarna och troligen mest känd för ”Ghost World”, vars filmmanus också Oscarsnominerades. Indie är ju som bekant inte riktigt min hemmaplan när det gäller serier, men det är kanske ok den här gången eftersom Clowes också är ute på lite otrampad mark när han tar sig an sci-fi och tidsresor.

Det här med tidsresor är ju som bekant ganska kluriga saker, och det blir det även den här gången fast med lite extra flum på toppen. Det här är liksom en ganska mörk noir-berättelse fast i psykedeliska färgtoner. 91XWs-3vQHL

Det som slog mig mest är att berättelsen är så himla vuxen i sitt ämne, och kanske framförallt hur den behandlar sitt ämne. Det finns ganska många lager vuxenångest och relationsdrama under den färgglada ytan och därmed en hel del att hämta vid omläsning och efter lite fundering. Det är definitivt en bok som växer ju mer man tänker på den. Ta en titt om ni känner er lite äventyrliga. Det kan vara värt att prova nåt nytt!

800

Finns på Adlibris och Bokus och så.

Oooookej….

”Harley Quinn co-creator Paul Dini will collaborate with writer Marc Andreyko and artist Laura Braga on the miniseries, which sees the fan-favorite antiheroine and her pal Poison Ivy team up against Betty Cooper and and Veronica Lodge when a new proposal looks to drain the wetlands between Gotham and Riverdale. The nature lover that she is, Ivy comes up with the idea to kidnap Riverdale’s resident heiress Veronica and her best friend Betty.”

harley-quinn-archie.jpg

Nån har ju överdoserat på nåt här. Piller, hostmedicin, socker. Nåt konstigt i alla fall. Men jag måste ju läsa, det känner jag direkt.

Bild och citat lånat från cbr.com.

#TBT 6/7-17

Titta! En Throwback Thursday! Det var minsann inte igår. Eller ja, igår var onsdag så då blir det ju aldrig en #TBT men ni fattar ändå.

När jag skummade igenom instagramflödet för nån dag sen såg jag ett bekant bokomslag:

Det är en bok jag inte tänkt på under de senaste 20 åren, men jag har faktiskt läst den i typ mellanstadiet eller så. Grejen med den här boken är att den är ENORMT tjock. Speciellt för nån i den åldern, men jag tror faktiskt att den fortfarande är den tjockaste bok jag nånsin läst.

Varför läste jag den då? Eh, kolla omslaget. Det är ju sketatufft. En arg samuraj med inte bara ett utan två svärd och eld eller nåt bakom. Dessutom hade jag ju redan då nördat ner mig i allt vad ninjor och samurajer heter (i min värld var feodala Japan ett fullkomligt krig med ninjor på ena sidan och samurajer i lustiga frisyrer på andra. Tyvärr var det inte riktigt så.) så det var väl en logisk konsekvens av att gå till den snälla bibliotekarien och fråga ”ursäkta, vad har ni för böcker om samurajer?”. Det bör ha tagit en stund att läsa igenom den, men jag är rätt säker på att de fick tillbaka den innan lånetiden gått ut.

Är det nån annan som läst den här kolossen? Och kanske till och med kommer ihåg vad den handlade om?

 

 

Besynnerliga berättelser

besynnerliga-berattelser-av-millard-nullingsFörfattare: Ransom Riggs

Beskrivning: ”Kära läsare,

Den bok som du håller i din hand är endast avsedd att ses av besynnerliga ögon. Om det skulle falla sig så att du inte tillhör de förunderligas skara med andra ord, om du inte ibland råkar sväva ur sängen mitt i natten för att du har glömt att förtöja dig vid madrassen, drabbas av att eldslågor slår upp ur dina handflator vid olämpliga tillfällen eller tuggar din mat med munnen som du har i nacken så vill jag be dig att genast lägga tillbaka den här boken där du hittade den och glömma att det här någonsin har hänt. Var inte orolig, du kommer inte att missa någonting. Jag är övertygad om att du bara skulle tycka att de här historierna är konstiga, oroväckande och inte alls i din smak. Och dessutom har du inget med dem att göra.”

Omdöme: Det första vi kan säga är att om man inte läst Riggs övriga böcker så lägger man den här åt sidan och tar sig igenom originaltrilogin först, annars får man helt enkelt inte ut lika mycket av boken. Då tycker man nog mest att den är rätt konstig. Det lär man kanske göra ändå, men ni fattar nog poängen.

Till skillnad från trilogin är det här alltså en samling av kortare sagor eller berättelser som handlar om besynnerliga för besynnerliga. Vissa är bättre än andra men överlag är de faktiskt ganska småtrevliga och kul. Jag gillar framför allt den första med kannibalerna och de besynnerliga vars armar och ben kan växa ut om de huggs av – ni kan ju gissa vartåt det barkar…

Den är inte heller illustrerad på samma sätt som böckerna, inga konstiga foton här inte. I stället är den illustrerad med kopparsticksliknande teckningar och det funkar nästan ännu bättre.

Det är så klart en bok som är helt onödig och mest känns som ett enkelt sätt att casha in lite extra pengar på de redan frälsta men samtidigt är den som sagt ganska småmysig och snabbläst så har ni tid och pengar över så är den inte alls ett dumt val.

Finns på Adlibris och Bokus etc.

Det är på gång!

Ja, jag ska blogga mer.

Jag vet.

Men jag skyller på att jag varit tvungen att lektörsläsa ett manus, och sen har det varit födelsedagar och annat familjerelaterat av både bra och dåligt slag, och dessutom började jag titta på ”The 100” igen och fastnade hårdare än tuggummi under skosulan.

Men det ska komma recensioner, jag lovar.

Under tiden kan ni kika in hos Johanna och läsa ett superbra inlägg (och mängder med kommentarer) angående bokbloggens eventuella död. Jag tror personligen att det är lite som med punken – den är inte död, den luktar bara så ibland.

Det sa bara ”pang”.

Om man får lov att vara lite nördig, och det får man ju – herregud, det är faktiskt just det den här bloggen är till för – så är det faktiskt en historisk dag i dag. Inte bara för att Elof och Leif har namnsdag, eller att Tower Bridge invigdes på det här datumet för en massa år sen.

Nej, det är mycket mer spännande än så, och dessutom något som faktiskt har en liten koppling till den typ av finkultur som den här bloggen snöat in på.

Det är nämligen så att på denna dagen 1908 så smällde det så in i bängen i Tunguska i Ryssland. Eftersom ingen som läser den här bloggen var på plats just då så kör vi en liten recap med hjälp av Wikipedia:

Tunguska-händelsen anses vara den största kända kollisionen mellan jorden och en annan himlakropp under de senaste 100 000 åren. Händelsen ägde rum den 30 juni 1908 (17 juni enligt den Julianska kalendern som användes lokalt på den tiden) klockan 07:15 över taigan vid floden Steniga Tunguska i guvernementet Jenisejsk i Ryssland då troligen en meteorit – en asteroid eller en komet – med en diameter på någonstans mellan 60 och 1200 meter, ödelade drygt 2 000 km² skogsmark.”

En jäkla smäll alltså.

xkh376v7-1372241498

Ryskt plockepinn.

Men varför är det här intressant? Har bloggen blivit konspirationsteoretiker helt plötsligt? Är det dags att ta fram foliehatten?

Nej då. (Även om jag personligen gillar exploderande UFO-teorin. Jag tror bara inte på den.) Det är för att det står om den i Ransom Riggs böcker!

Där beskrivs orsaken till explosionen i Tunguska som att de lite elakare besynnerliga experimenterat lite väl mycket och därmed fick det att säga poff. I samband med detta förvandlades de också till de allmänt äckliga tomgastarna, eller ”hollows” om ni precis som undertecknad mest läst de engelska böckerna.

Därför är den här dagen lite extra festlig.

Och förresten blir det mer Ransom Riggs nästa vecka. Vi ses väl då?

 

Vända världen rätt

vanda-varlden-rattFörfattare: Jennifer Niven

Beskrivning: ”Alla tror att de känner Libby, hon som en gång utnämndes till Amerikas fetaste tonåring. Men har någon sett förbi hennes kropp till personen inuti? När hon nu börjar skolan igen efter år av hemundervisning, ska hon visa alla vem hon är – någon som gör precis vad hon vill. Alla tror att de känner Jack också. Kaxiga Jack, som ändå alltid håller sig väl med alla. Det ingen vet är att Jack är ansiktsblind, han känner inte ens igen sina egna bröder. Och han intalar sig att ingen behöver veta hans hemlighet-bara han håller alla på avstånd. Sedan träffar han Libby. ”

Omdöme: I grunden finns det en otroligt enkel och traditionell kärlekshistoria. En historia som egentligen är helt utan överraskningar, åtminstone för mig. Det finns en Radiohead-låt som heter ”No Surprises” och det är väl ungefär så jag känner om den delen av boken. Och den är dessutom så där otroligt amerikansk på det där sättet att exakt alla har problem så att det räcker till en egen bok – det räcker liksom inte med en ansiktsblindhet och nån som varit så överviktig att hon behövde lyftas ut med kran rån sitt hus. Man måste lägga till döda föräldrar, otrohet, skilsmässor och mobbade småsyskon, annars är det ingen riktig YA-bok. Eller det känns i alla fall så i bland, och i en mindre skicklig författares händer så hade det antagligen gått helt åt skogen. Jag är helt medveten om behovet av att karaktärer måste göras intressanta, men jag är inte fullt lika övertygad om att man nödvändigtvis måste tatuera in TRAUMA i pannan på minsta biroll.

MEN!

Och det är ett stort MEN…

Hon lyckas ta mig tusan ändå att skriva en bok som är både intressant och tänkvärd, och trots att den är tjock som ett vedträ så är boken förvånansvärt snabbläst.

Det jag tar med mig från den här boken är i princip det som Noora har på en lapp på väggen i SKAM (ni trodde väl inte att ni skulle slippa SKAM-referenser här va?) – alla kämpar med nånting och som inte andra vet om. Så ni vet, be kind, always. Det är liksom det bärande temat i boken, och att få ta del av händelserna ur både Libbys och Jacks perspektiv, dvs ”mobbad” och ”mobbare” gör att läsaren faktiskt får se saker och motiv ur flera olika perspektiv. Sen hjälper det ju att Niven lyckas med sina karaktärer. Jag använder citattecken just för att det inte är så enkelt som det låter.

Det här är riktigt bra grejer. Låt inte sidantalet skrämma er. Ni kommer inte ens att märka av det. Och läs ”Som stjärnor i natten” av Niven sen också. Hon kan sina saker.

Finns på Adlibris och Bokus.

F

 

Vad som än står

vad-som-an-starFörfattare: Cyril Hellman, illustrerad av Peter Bergting

Beskriving: ”Patrik Obilic är i 30-årsåldern och så kallad firmakille i AIK. Det är en ålder då man brukar välja bana och karriär i livet. Men Patrik är nöjd med sin tillvaro som kretsar kring jobbet som servitör på en populär restaurang, fotbollsmatcher och om kvällarna gå ut på krogen och ragga brudar med polarna.”

Omdöme: Omslaget till vänster säger en hel del. Vi pratar män, supporterkultur, våld men samtidigt nån sorts märklig stolthet. Det här är så otroligt svårt för mig att känna igen mig i eftersom jag aldrig varit särskilt intresserad av sport eller den kultur som finns kring speciellt fotboll. Däremot har jag ju så klart ”sett på stan” när det är matcher och läst i tidningar och hört i lunchrummen och allt sånt där.

Därför är det så intressant att läsa den här serieromanen som baserats på ett antal djupintervjuer med killar av just den typ som huvudpersonen Patrik är. Killar som verkligen ser fram emot och vars liv i stor utsträckning kretsar kring nästa ”box” som det kallas. Killar som samtidigt tvärtemot vad man fördomsfullt kan tro har bra jobb och familjer men som ändå inte kan eller ens vill vara en del av det mer traditionella Svensson-livet. Just den saken var nåt jag aldrig ens reflekterat över, precis som jag aldrig riktigt trott att de faktiskt gillar fotboll vilket de faktiskt kan vara otroligt insatta och kunniga i. Det här är nåt som Hellman och Bergting tydligt lyfter fram och det bidrar till en mer nyanserad bild av människorna det handlar om. Man får aldrig sympatier, men kanske lite mer förståelse. Hur tänker de egentligen? Vad har de för motivation? Vad är det som gör att de vill slå varandra i småbitar? För nån som inte har en insyn så är det många gånger som man får sina fördomar satta på skam. Och så många nya tankar som boken sätter igång!

Jag påminns ofta om Jens Lapidus under läsningen – det är nåt med Stockholm som bakgrund, hårdheten, machokulturen och ett filmiskt berättande (boken var ursprungligen tänkt som en långfilm) som gör det, och till viss del är det kanske dessutom ett eko av Bergtings samarbete med just Lapidus i ”Gängkrig 145”.

Bergtings illustrationer är som vanligt väldigt kraftfulla och dynamiska, men den här gången är de lite mer skissartade och inger en mer hektisk känsla än andra verk jag läst av honom. Det är nåt som passar bra ihop med Hellmans text och visar än en gång hur effektfulla serier kan vara som berättarform.

image

Finns på Adlibris och Bokus. You know the drill.

Jag kan inte bestämma mig.

Jag gillar omslag, det vet ni. Jag gjorde ju till och med en intervju med en sån där människa som gör omslag för ett tag sen.

Sen råkar jag gilla serietidningar också. Och musik.

Så nåt som verkligen fick mig att gå i spinn var när Marvel gjorde lite variantomslag (ett finare ord för ”nu-kränger-vi-samma-tidning-flera-gånger-om”) baserade på gamla hiphopskivor. Tydligen gick det rätt bra så nu drämmer de till med en omgång med gamla hederliga rockplattor istället. Här är några av mina favoriter. Det är pluspoäng om ni vet vilka originalskivor som det handlar om, och ännu fler poäng om ni känner igen alla figurer också:

Black-Panther-Hip-Hop-Variant-2b4ecDoctor-Strange-Hip-Hop-Variant-04386Guardians-Var-CvrInhumans-Once-And-Future-King-Var-CvrMighty-Thor-Var-CvrMs-Marvel-Hip-Hop-Variant-b2581Spider-Man-Hip-Hop-Variant-e1437762146618-2fff4Squadron-Supreme-Hip-Hop-Variant-ca41bUltimates-Hip-Hop-Variant-ntg8ha-c7b08

Det räcker ändå inte.

Anta att man har en kille med alla förutsättningar för att vara en läsare. Läsande föräldrar, både mamman och pappan, gott om böcker i huset och en lillebror som alltid har en bok i väskan. Han är duktig i skolan, får bra betyg och allt sånt där.

Men den här killen VILL VERKLIGEN INTE LÄSA.

Anta att han ändå får en bok i present, exempelvis ”En i laget” som är en samling med noveller av bland annat Patrik Lundberg, Johanna Nilsson, Gunnar Ardelius med flera. Duktiga författare allihop.

Han är nämligen en sportig kille. Älskar fotboll. Spelat sen knattefotbollen och varit med i hur många turneringar som helst.

Fotbollstemat är ju egentligen vettigt, eller hur?

Kanske tänker vi vuxna ”men vad bra, en bok om fotboll, och korta berättelser så att man inte hinner tröttna!” och försöker uppmuntra läsandet.

Men ändå – det går inte att få honom att läsa.

Jag har tänkt en hel del på det här och jag vill minnas att jag nån gång läst om att det inte spelar nån roll hur bra förutsättningar man har om man ändå inte vill själv. Man kan bara leda nån till vattenhålet men inte få dem att dricka eller hur talesättet nu går.

Det går kanske inte att tvinga killen att läsa heller – är det inte lustfyllt att läsa skönlitteratur så blir det definitivt inte roligare och mer intressant om det är ett tvång? Går det att tvinga tonåringar att läsa? Och är fotbollsböcker rätt väg?