En väktares bekännelser

en-vaktares-bekannelserFörfattare: Elin Säfström

Beskrivning: ”Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.

I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.”

Omdöme: Jag kan förstå att man som författare kan känna ”frak, nu ska jag vara tvåa efter Backman”. Visst, hur kul kan det vara när jag nyligen postat hyllningarnas hyllning om Björnstad?

Rätt kul faktiskt. ”En väktares bekännelser” var precis den bok jag behövde just då.

Grejen är att jag som bekant gillar det här med tomtar och troll. Jag jobbar i John Bauers Jönköping så jag antar att det har nåt med dricksvattnet att göra. Det var faktiskt så att jag för ett par år sedan skissade lite på ett manus som nog egentligen kan jämföras med en mash-up av Martin Jerns ”Svensk Synd” och den här utan men att ha läst nån av dem (obviously). Det råkade bara vara på samma tema. Jag hade till och med börjat på prologen. Kanske tar jag upp den tråden igen, kanske inte. Tills dess fungerar ”En väktares bekännelser” alldeles utmärkt.

Jag gillar väldigt mycket med Elin Säfströms debut. Framför allt gillar jag att den har ett humoristiskt anslag som gör att den skiljer sig från den gravallvarliga diskbänksfantasy som vi är vana vid, framför allt i den svenska fantastiken. Inget fel i allvar, men ibland behöver man få fnissa lite också. Säfström lyckas väldigt bra med det utan att dra det till en sorts Terry Pratchett-kopia, snarare mer åt kärleksfull vinkning från andra sidan gatan. Bland annat är grejen med tomtarnas skäggväxt oavsett kön lite som en blinkning åt Skivvärldens dvärgar där ungefär samma sak gäller.

Jag gillar också huvudpersonen Tilda väldigt mycket och för en gångs skull tycker jag att hon faktiskt känns helt on point som femtonåring. Till skillnad från kidsen i exempelvis närbesläktade ”Djupgraven” så tycker jag att hon ”är sin ålder” och det verkar ju tydligen vara svårare att skriva än vad man tror. Det är helt seriöst en av de absolut största styrkorna med boken att Säfström är mitt i prick med sina karaktärer på den punkten. Persongalleriet i allmänhet är bra och varierat från hustome till bästa kompisen Imane, och som hundägare känner man ju lite extra för Dumpe, det gör man ju.

När det gäller intrigen har jag egentligen inga större klagomål heller- kanske är ”skurkens” motiv lite i tunnaste laget, men å andra sidan finns det betydligt sämre anledningar till att göra som hen gör trots allt. Det jag kan känna är dock att mysteriet i sig är lite för mycket i bakgrunden i första halvan av boken men å andra sidan har det en hel del att göra med att karaktärerna och världen ska introduceras så det kanske är ett övergående problem till kommande böcker. Världsbygget är för övrigt helt underbart – jag älskar alla tomtar och inte minst tomtarnas namn, uppenbarligen hade nån roligt i författarfåtöljen… och jag känner absolut att jag behöver en hustomte. Helst igår. Ingår det verkligen inte i hundraåriga torp?

Som sammanfattning är det här alltså en trevlig ny bekantskap som skiljer sig på ett positivt sätt genom sin humor och sina trevliga karaktärer. Den har inte marknadsförts jättemycket vad jag sett men är faktiskt en liten pärla väl värd att unna sig så här i höstmörkret!

Håll utkik efter en intervju med Elin här på bloggen inom kort.

Tack till Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Finns på Adlibris, Bokus och de andra vanliga ställena.

Annonser

9 thoughts on “En väktares bekännelser

  1. bokhuset skriver:

    Härligt, den är på väg till mig så jag ser fram emot läsningen. Var lite skeptisk först ( urban fantasy osv ) men har blivit extremt nyfiken efter bra recensioner. 🙂

    Gilla

  2. sarasbokblog skriver:

    Låter spännande! Och visst kan det vara knepigt att välja ny bok att läsa efter att ha läst en mycket bra bok…

    Gilla

  3. C.R.M. Nilsson skriver:

    Jag gillade också det humoristiska anslaget. Och att Tilda verkligen kändes som om hon vore femton år. Världsbygget är också underbart. Överlag var det mycket jag tyckte om med denna debut.

    Gilla

  4. Evelina skriver:

    Har beställt denna till min filial, men den är restad så jag väntar otåligt på den. Min stora förhoppning är att man ska kunna tipsa alla Pax-läsare om denna. Kan man det? (Snälla, snälla, säg att man kan det!)

    Gilla

    • OArYA skriver:

      Tycker absolut att de kan pröva även om den här är lite tjockare än nån av Pax-böckerna. Sen är huvudpersonen några år äldre än killarna i Pax så det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet också. Lycka till!

      Gilla

  5. Läste ut den igår och satt och skrockade (japp, använder det ordet rätt just nu) för mig själv flera gånger på bussen. Tycker också att Tilda var en väldigt välskriven 15-åring 🙂

    Gilla

  6. Elin Säfström skriver:

    Hittade ditt inlägg på nubb.no (Staff picks: The best books of 2016). Det var ett rasande högt betyg! Tack!!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: